Jag lämnade tillbaka henne med tårar i ögonen och hopp om att vi skulle ses nästa sommar också, men så vart det inte. Bella hade, som många vet, en skimmelknöl på svansroten. Så i september sprack den (igen), ungefär då bestämde sig Aud för att Bella skulle få sluta sitt liv, medans hon forfarande var glad och inte led. Eftersom hon både var ganska gammal och hade skimmelknölen. Det bestämdes att hon skulle tas bort i början av oktober (jag fick veta detta i september). Vi bestämde att jag skulle komma och hälsa på henne en sista gång, säga hejdå lixom, den 20 september. På morgonen ringde Aud och sa det värsta som man kunde höra... Bella hade åkt på en riktigt hemsk kolik natten mellan den 19 och 20 september. Dom hade testat allt, men ingenting funkade. Då bestämde hon sig för att Bella skulle få somna in, så att hon slapp lida... Jag fick alltså reda på att hon hade fått somna in några timmar innan vi skulle sätta oss i bilen och åka dit, skoja inte om att jag grät då... Saknar henne som tusan, lite mer än ett år har gått nu. Världen bästa Bellabus, kommer aldrig hitta en sån perfekt ponny igen, ALDRIG! Hon var min drömponny, på riktigt!